Tema

Klassklyftor och socialliberalismens innebörd.

Sammanfattning

Jan Björklund borde vara stressad. Få, även inom partiet, kan ge ett tydligt svar på varför han kan bringa framgång till Liberalerna i valet 2018. Dessutom utmanas han nu av riksdagskollegan Birgitta Ohlsson (L), som nu mobiliserar sina trupper för att göra sig av med Björklund under hösten. I vissa mätningar närmar sig även L riksdagsspärren. Läget kunde vara bättre.

Björklund gav dock under sitt almedalstal inget sken av att varken vara oroad eller osäker på sina visioner. Tvärtom. Rent retoriskt var talet mycket bra. Talet fokuserade på de klyftor som Björklund menar sliter samhället isär och syftade främst på klyftan mellan inrikes och utrikes födda. I anslutning till det fyllde Björklund talet med egna anekdoter om sin egen klassresa och vikten av att alla ska ges möjlighet att få göra samma resa som han gjorde. För att förklara Liberalernas bidrag till en värld där klassresorna är fler, redogjorde Liberalernas partiledare för innebörden av social i socialliberalism. Men även säkerligen för att blidka Ohlssons supportrar som länge efterlyst en mer socialliberal inriktning.

Plus

Ett av Björklunds starkaste och bästa almedalstal på många år. Med ett tydligt och kraftfullt pathos förmedlade han sin syn på frihet och politikens uppgift i samhället.

Minus

Inga nya konkreta besked presenterade under talet. Med ett år kvar till valet borde konkreta reformförslag vara huvudpunkten i varje partiledares almedalstal. Speciellt om man har de alarmerande låga opinionssiffror som Liberalerna har. Talet var dessutom ovanligt kort.

Överraskning

Talet var en stark retorisk uppvisning. En partiaktiv i publiken knackade sin vän på ryggen mitt under talet och sa: ”Det är så bra att jag börjar gråta.”

Citat

”Människor ska få bidra istället för att leva på bidrag.”