Gustav Ericsson, junior account executive inom Public Affairs här på H+K Strategies, ger sin kommentar på vad politikerna hatar och älskar: 4-procentspärren.

I de senaste opinionsmätningarna har det var trångt kring den för partierna viktiga 4%-spärren. Den spärr som likt en dörrvakt avgör vilka partier som får sitta i riksdagen och vilka som måste lämna Helgeandsholmen. Inför höstens val riskerar tre partier att kastas ut med huvudet före, medan andra småpartier står och knackar på dörren.

Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna har alla en del att göra för att bevisa vad de har kvar att göra i Riksdagen. Samtidigt vill Feministiskt Initiativ och det nybildade Alternativ för Sverige ta plats bland de som redan släppts in.

Hanging in there

I opinionsmätningar ligger Kristdemokraterna oftare under än över 4-procentspärren. De senaste mätningarna har de dock klarat den mentalt viktiga 3-procentspärren, vilket är avgörande för deras självförtroende inför den kommande valrörelsen. Med en ny spännande strategi med en Sverigeturné där bland annat Bert Karlsson och Calle Schulman intervjuat Ebba Busch Thor har KD lyckats få lite mer mediautrymme än vanligt, vilket kan vara en anledning till att de tagit sig över 3 procent. Fortsätter de i den här takten kanske de klamrar sig fast i riksdagen efter valet.

KD som länge legat under 4 procent, har den senaste tiden fått sällskap under spärren av Miljöpartiet. MP kan ses som den här mandatperiodens sorgebarn. De gick in i förra valrörelsen med förhoppning om att bli Sveriges tredje största parti, en dröm som grusades och man fick se sig rejält omsprungen av Sverigedemokraterna. Med flera tunga kriser i bagaget ser det nu ut som att MP inte klarar att ta sig in riksdagen vid höstens val.

Strax ovanför ligger Liberalerna och kippar efter luft på 4,4 procent. Det är förvisso några pinnhål över spärren, men det är allt annat än en stark siffra. Läget börjar se bekymmersamt ut för Liberalernas partiledning. De finner nog inte heller någon tröst i att de är många väljares andrahandsval. Liberalerna måste lista ut vad de gör för fel. Det finns en stor potential att lyfta i opinionsmätningarna, men det hjälper föga när de är väljarnas andrahandsval.

Vi som vill in

Feministiskt Initiativ som blev historiska då de knep 1 av Sveriges 20 platser i Europaparlamentet vid senaste EU-valet, lyckades inte riktigt nå upp till 4-procentspärren i riksdagsvalet samma höst. Men med 3,12 procent har de bättre förutsättningar än tidigare att komma in. Om de lyckas vinna över missnöjda miljöpartister, kanske de även lyckas knipa en av de åtråvärda platserna i Sveriges riksdag. Eller så slutar det med att MP och FI äter upp varandra.

Ett av Sveriges yngsta partier, det nationalistiska och populistiska Alternativ för Sverige, har som mål att ta sig in i riksdagen. Lanseringen av partiet uppmärksammades stort i media och enligt undersökningsföretaget Yougov ligger AFS omkring 2 procent. Flera avhoppande Sverigedemokrater har gått till AFS då de bland annat är missnöjda med hur SD mjuknat i frågan om Nato. AFS är mer nationalistiskt än SD och har inspirerats av bland annat franska Front National och dess ledare Marine Le Pen. Sannolikheten att partiet kommer in i riksdagen ses dock som otroligt små.

Demokratiunderskott?

Ponera att Sverige efter riksdagsvalet i höst har tre partier som samtliga fått ett resultat på 3,99 procent. Lägger man till de röster som gått till något av de övriga partierna under 4-procenspärren så är det omkring 15 procent av väljarna som inte får någon representation i Sveriges Riksdag. Vad det gör med demokratin går att diskutera, men särskilt hållbart i längden är det inte.

4-procentspärren påverkar inte de större partierna nämnvärt just nu, tvärtom är de snarare glada över denna dörrvakt som håller obskyra partier ute från riksdagen. Men om allt fler mindre partier och dess väljare börjar att knorra över vallagens utformande kan det bli aktuellt med en översyn.

Tankar

Sedan gammalt är det känt att de stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, är dåliga valspurtare. Det finns flera förklaringar till det, men en är att de mindre partierna ges betydligt mer utrymme under en valrörelse än i perioden däremellan. I sin tur kan det locka över osäkra väljare att gå från ett stort till ett av de mindre partierna. Det borde ändå skänka en liten gnutta hopp till våra tre riksdagspartier, KD, MP och L, som i nuläget balanserar på en knivsegg.

Av dessa tre sitter antagligen Liberalerna säkrast. Om Kristdemokraterna gör som Kristdemokraterna brukar, så borde även de klara spärren det här valet. Miljöpartiet är dock ute på djupt vatten. Utan några som egentligen vill lägga en stödröst på MP och med färre gräsrötter än tidigare, lever de väldigt farligt. Minsta snedsteg under valrörelsen kan innebära att partiet tvingas lämna Sveriges riksdag.

Privacy Policy

We have updated our Privacy Notice for this website. Please click below to review.

View Privacy Policy